TRÅKIGA FÖRÄNDRINGAR......
Nu är julen över och det är snart nytt år. Man undrar vad detta kan föra med sig?? För oss i huset Köhler så har det redan skett förändringar, tyvär till det tråkiga.
Julaftonen spenderades hos mamma och pappa med alla syskon och respektive. Quiri och Mischa var med men satt i hallen med ett kompostgaller in till vardagsrummet där vi var, detta eftersom att sysers hund Leon var med och dessa jyckar funkar inte klockrent ihop, skönt att kunna slappna av lite. När Karin skulle rasta Leon fick flickorna förstås komma in och umgås, men det skulle vi aldrig gjort.... Inte bara vi "ungar" är bortskämda med julklappar utan under granen låg också en hel drös med inslagna julklappar till alla hundar i form av ben i olika utföranden och leksaker, allt fint inslaget. Quiri och Mischa hamnar i en RIKTIG FIGHT:-( Jag reagerar med att så klart gå emellan och lyckas efter en stund med lite hjälp att få isär dom, Mischa svarade denna gång upp till 110%. Ett vådabett i min hand och jag rejält chockad fick hundarna sedan sitta i varsit rum, kvällen kändes inte riktigt som jag tänkt mig. Var till sjukan och fick allt omlagt, inga stygn då man undviker detta när det är djurbett.
Var så klart livrädd när jag kommit hem att detta skulle upprepas och insåg att nu gällde STYRNING tillhundra procent på bägge hundarna. Var noga med att själv vara lugn och att hundarna hela tiden skulle vara lugna i varandras sällskap. Det höll i 2 dagar, sedan ser jag att Q av ngn okänd anledning lackar på M och jag gör åter igen en hysterisk blixtinsatts, denna gången hann de knappt börja men det var på G så att säga.
Numer kan jag absolut inte ha tjejorna ihop, har pratat med många olika och de råder till detta, så länge inte jag kan vara den ledare de behöver så är det så här och har det väl börjat så är det inte lätt.
Dessutom har jag insett att det inte kan fortsätta som det gjort med Mischas energipåslag (stress) som hon har, nu är det ingen lydnadträning i form av moment som gäller, nu är det "den smala vägen" som gäller för henne. Sörjer allt detta otroligt mycket.... Jag får se hur det blir i framtiden, får se om jag kan vara den här stränga föraren, kanske inte vad jag tänkt mig kan jag säga. Mina tankar är nu att jag gör detta med all min kärlek till lilla Mischa, allt för att saker och ting ska fungera. Har upplevt under hela hösten att det bara eskalerar, hennes energi och stress och bad om hjälp att titta lite på henne av Maria. Kändes faktiskt skönt att Mischa visade hela sitt register och att Maria såg det jag känner. Det positiva efter bara 2 dagar och 1 "lydnadspass" är att se att Mischa faktiskt coolade ner sig, hon blir hjlpt att hantera omgivningen, slutade häscha när vi var på klubben till och med.
Ingen rolig tid, bara hoppas att detta kan funka trots allt meckande med jyckarna, att inte kunna ha dem ihop och att mitt samvete inte spelar mig spratt hela tiden, detta är FÖR MISCHAS skull, hon kopplar av bättre hemma också när hon inte kan ranta efter mig hela tiden.
// Tuffa, tråkiga, deppiga dagar
Julaftonen spenderades hos mamma och pappa med alla syskon och respektive. Quiri och Mischa var med men satt i hallen med ett kompostgaller in till vardagsrummet där vi var, detta eftersom att sysers hund Leon var med och dessa jyckar funkar inte klockrent ihop, skönt att kunna slappna av lite. När Karin skulle rasta Leon fick flickorna förstås komma in och umgås, men det skulle vi aldrig gjort.... Inte bara vi "ungar" är bortskämda med julklappar utan under granen låg också en hel drös med inslagna julklappar till alla hundar i form av ben i olika utföranden och leksaker, allt fint inslaget. Quiri och Mischa hamnar i en RIKTIG FIGHT:-( Jag reagerar med att så klart gå emellan och lyckas efter en stund med lite hjälp att få isär dom, Mischa svarade denna gång upp till 110%. Ett vådabett i min hand och jag rejält chockad fick hundarna sedan sitta i varsit rum, kvällen kändes inte riktigt som jag tänkt mig. Var till sjukan och fick allt omlagt, inga stygn då man undviker detta när det är djurbett.
Var så klart livrädd när jag kommit hem att detta skulle upprepas och insåg att nu gällde STYRNING tillhundra procent på bägge hundarna. Var noga med att själv vara lugn och att hundarna hela tiden skulle vara lugna i varandras sällskap. Det höll i 2 dagar, sedan ser jag att Q av ngn okänd anledning lackar på M och jag gör åter igen en hysterisk blixtinsatts, denna gången hann de knappt börja men det var på G så att säga.
Numer kan jag absolut inte ha tjejorna ihop, har pratat med många olika och de råder till detta, så länge inte jag kan vara den ledare de behöver så är det så här och har det väl börjat så är det inte lätt.
Dessutom har jag insett att det inte kan fortsätta som det gjort med Mischas energipåslag (stress) som hon har, nu är det ingen lydnadträning i form av moment som gäller, nu är det "den smala vägen" som gäller för henne. Sörjer allt detta otroligt mycket.... Jag får se hur det blir i framtiden, får se om jag kan vara den här stränga föraren, kanske inte vad jag tänkt mig kan jag säga. Mina tankar är nu att jag gör detta med all min kärlek till lilla Mischa, allt för att saker och ting ska fungera. Har upplevt under hela hösten att det bara eskalerar, hennes energi och stress och bad om hjälp att titta lite på henne av Maria. Kändes faktiskt skönt att Mischa visade hela sitt register och att Maria såg det jag känner. Det positiva efter bara 2 dagar och 1 "lydnadspass" är att se att Mischa faktiskt coolade ner sig, hon blir hjlpt att hantera omgivningen, slutade häscha när vi var på klubben till och med.
Ingen rolig tid, bara hoppas att detta kan funka trots allt meckande med jyckarna, att inte kunna ha dem ihop och att mitt samvete inte spelar mig spratt hela tiden, detta är FÖR MISCHAS skull, hon kopplar av bättre hemma också när hon inte kan ranta efter mig hela tiden.
// Tuffa, tråkiga, deppiga dagar
Kommentarer
Postat av: Hanna
Fy va tråkigt Jenny men som sagt, glöm inte att det är för Mischas bästa! Håller tummarna för att de snart kan umgås som vanligt igen.
Kram
Postat av: Theresé
Nämen fy så jobbigt o tråkigt Jenny!! Jag vet när Zilla min tollare och Diza mammas ungschäfer rök ihop ordentligt.. Det är fruktansvärt =/
Jag hoppas verkligen det ska lösa sig för dig. Det är tuffa damer du har, hoppas du är tuffare bara!
Postat av: Jenny
Tack Therese!
Det är lite bättre nu men det ligger MYCKET jobb framför oss... Frågan är om jag är tuffare;-)
Trackback
