SNÖBUS, DRAG OCH OPERATIONSÄRR

Hundarna bara äääälskar snön förstås, de blir som tokiga (mer än vanligt;-)

Har satt dom framför sparken några gånger denna vecka och det funkar bra. Quiri kan man "reglera" lite grand med olika kommandon och Mischa kommer att lära sig fint. Än så länge så drar de inte så hårt när det blir tungt men märker skillnad från gång till gång att de vågar mer. Tyvär är sparken rent livsfarlig då den är av i handtaget och gjord för dvärgar, men ska fixa en bättre.

I helgen åker vi ut på landet och där har vi en superduper spark och så pulka förstås, så då ska de få jobba lite mer:-) Tar jättekorta vändor än så länge, vill varken ha en snart 9-åring med onda muskler och skador eller en unghund som går trasig.....

På lydnadsfronten har Mischa jobbat vidare. Har legat jättefint på platsen och under uppställning för plats, har varken krypit eller gått upp en enda gång sedan Monika var här och talade om för matte att skärpa till sig:-) Har haft ngt litet ljud vid uppställning, men som sagt, Rom byggdes inte på en dag. Tränat en del saktagående också och sättet vi gör det på känns super! Inte direkt ngn jätteframgång i fria följet men hon är tyst och fin nu för det mesta men hon har JÄTTESVÅRT att ha ögonkontakt när vi rör oss ngr steg, då skelar hon så där konstigt??!!?? Men tål störning riktigt fint i sittande nu. Hoppet är kanon också efter tips från Sandra Jansson!

Ställde till det för mig i uppletandet i måndags, men får reparera så fort det blir läge, har en plan jag ska komma ihåg nu också.

Quiri har inte tränat så mycket annat än motion och lite fritt följ p g a stygnen i tassen, jättemeckigt att hålla det fint kan jag säga... Men tog stygnen idag och fick förlängd antibiotikakur och nu gäller det att hålla henne från såret och hålla det torrt, tyvär är tratten för kort har vi upptäckt...

//tack o hej!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0